Ljusdesign i paradiset

Uppdraget: Att på 14 dagar ordna in- och utvändig belysning för en 1500 kvadratmeter stor villa med egen strand i "ett av världens exklusivaste områden," Casa de Campo i Dominikanska Republiken. Planera belysningen, köpa in armaturer och se till att de lokala elektrikerna installerade dem på rätt sätt.

Under två veckor i januari 2008 fick vi lämna vardagslunken och det svenska snöslasket för en riktig utmaning. Armaturutbudet var begränsat, elinstallationerna en jävla röra och deadlinen tight - medlemmar av kungafamiljen var nämligen på ingång.

Det låter som en inredningsdokusåpa, Bygglov fast med ljus, men var verkliga livet.

- - -

Till höger: "La Casa", sett från bryggan. Önskemålet var en mild ljussättning, något som de lokala ljussättarna inte kände till.

När det gällde utomhusbelysningen var det viktigt att hålla nere ljusnivåerna så att vyn mot havet togs till vara - det är ju ganska meningslöst att ha en fantastisk utsikt om man inte kan njuta av den på grund av dålig belysning.

- - -

Till vänster: Vissa vyer hade man helst velat dölja. På andra sidan viken syns nämligen ett typexempel på "karibisk ljussättning": alldeles för mycket och alldeles för bländande. Det var just denna typ av belysning som vår uppdragsgivare ville undvika.

I förgrunden syns den vår ljussättning av bryggan, med infällda armaturer på däcket och mild belysning under. Ett problem med installationen av belysningen under bryggan var dock att elektrikern som gjorde detta jobb, Victor, inte kan simma.

Till höger: Vi har ljussatt många träd genom åren, men i Karibien fick vi arbeta med palmer för första gången. Mycket tacksamma träd att belysa.

När sedan månen gör en gata i Mexikanska Gulfen kan det inte bli så mycket bättre.

Nedan: Liksom de flesta hus på Casa de Campo är även Bahia Minitas 3 muromgärdat. Bilderna visar ljussättningen av muren och porten, mot gatan och mot huset.

Det största problemet på denna sida var den dominikanska gatubelysningen, som är väldigt bländande.

Bortsett från att ljussättningen skulle vara mild var en av de få instruktioner vi fick att framhäva det fantastiska sockerrörstaket som var genomgående i såväl huset som gazebon. Denna traditionella taktäckning är mycket vacker, men knappast underhållsfri. Vi fick höra att man fick byta ut hela taket ungeför vart tredje år.

De karibiska svalorna älskar förövrigt denna typ av tak. Hundratals fåglar har sina bon i det.

Till vänster: "Because first impressions last."

Byggnaden som möter en när man kommer innanför muren är något utöver det vanliga. För att förstå proportionerna kan man titta på den öppna dörren i bilden - denna är över tre meter hög! Upp till nock är det sedan över tolv meter.

Genom att arbeta med en kombination av upp- och nerljus lyckades vi få fram, och förstärka, den pampiga arkitekturen nattetid.

Ovan: Gazebon. Även denna har det vackra sockerrörstaket som vi belös indirekt. Till höger: Däcket och poolen. I bakgrunden skymtar den belysta muren, palmer och slutligen havet.

Det visade sig att den tid vi hade på oss, två veckor, var lite i minsta laget. På slutet blev det stressigt, elektrikerna fick jobba tolvtimmarspass och smygas in i huset sista arbetsdagen (söndagar är vilodagar på Casa de Campo, för att inte ljudet från arbete ska störa grannarna.)

Till sist var dock allt färdigt, två timmar innan deadlinen var satt. Belåtna kunde vi lämna Dominikanska Republiken. Vi hoppas de kungliga besökarna uppskattade belysningen lika mycket som vi uppskattade våra två veckor i Karibien.

- - -

Till vänster: Även inomhus fanns en hel del belysningsarbete att göra. De fantasifulla och unika sängarna i vårt sovrum fick belysning bakom gaveln.

Till Höger: På slutet var det lite stressat och all fick hugga i. Jonas tillbringade en dag med att försänka armaturer i brygga.

Eftersom att han inte hade solskydd på sig tillbringade han sedan nästa dag med att vara mer eller mindre utslagen.